Riktlinjer för underhålls-och förnyelsefond
Detta dokument är en något förkortad version av de riktlinjer Årsstämman beslutade om 6 september 2020
Bakgrund: Lagkrav på underhålls- och förnyelsefond
Lagen (1973:1150) om samfällighetsföreningar (SFL) föreskriver att det skall avsättas medel till en underhålls-och förnyelsefond. Föreningen ska i stadgarna ”ange grunderna för sådan fondavsättning” och ”föreningens styrelse ska upprätta en underhålls- och förnyelseplan”. Lantmäteriets normalstadgar inskränker sig emellertid till att kräva att föreningen ska ange ett minsta belopp i kronor för den årliga avsättningen.
Underhålls- och förnyelsefond för Lavetten SSF
Fonden kan ses som ett sparande i form av ”öronmärkta” finansiella tillgångar som ska säkerställa att föreningen har erforderliga medel för att upprätthålla anläggningens funktion och kvalitet vid varje tidpunkt.
Det förhållandet att vår förening har som princip att alla investeringar (utgifter som ska aktiveras) ska finansieras med lån innebär att det inte finns något behov av att fondera några medel för de förväntade investeringsutgifterna. Det finns inte heller något behov av att fondera medel för förväntade underhållsutgifter eftersom de finansieras löpande via medlemsavgifterna.
Föreningen måsta emellertid ta höjd för att de verkliga utgifterna kan bli högre än förväntat. Mer specifikt måste det finnas en buffert för:
Det finns dock inte något behov av att avsätta medel för oförväntade utgifter till följd av att den verkliga livländgen på investeringarna underskrider den förväntade. Föreningen bör kunna ta upp nya lån när så erfordras.
Buffert för oförväntade utgifter: Eget kapital
Problemet med oförväntat höga utgifter är egentligen inte något som kan hanteras med öronmärkta tillgångar, det kan bara göras genom att säkerställa att föreningen har en buffert av form med eget kapital. I annat fall tvingas föreningen höja och sänka medlemsavgifterna beroende på hur resultatet utvecklas.
Faktum är att vi redan i de ekonomiska riktlinjerna har slagit fast att det ska finnas en sådan buffert, uttryckt som ett krav på ett minsta eget kapital. Vad vi nu gör är att avskilja motsvarande likvida medel på tillgångssidan. Det handlar således om att tydliggöra de ekonomiska riktlinjerna och säkerställa att föreningen uppfyller de legala kraven.
Bestämning av fondens storlek och de årliga avsättningarna
Utgångspunkten är ju att det handlar en buffert som i princip ska vara konstant över tiden eftersom risknivån kan antas vara densamma varje period. Tidigare utfall påverkar inte sannolikheterna för framtida utfall. Det är dock rimligt utgå att riskerna, uttryckt i kronor, ökar något över tiden till följd inflation.
Lantmäteriets normalstadgar bygger på att det ska göras en minsta årlig avsättning. Vi har i stadgarna angivit ett lågt belopp (3 000 kr) för att förhindra att fonden växer för snabbt. Som en säkerhetsventil ges styrelsen rätt att minska fonden när den överskrider en viss nivå.
Implementering i två steg
Föreningen kan inte implementera den tänkta ordningen fullt ut omedelbart eftersom föreningen inte har tillräckligt med eget kapital vid ingången av 2020. I ett första steg avskiljer vi bara en del av de likvida tillgångarna och för över till underhålls- och förnyelsefonden. Det görs under innevarande år. Påföljande år, 2021, förväntas det egna kapitalet att ha växt till erforderlig storlek och då kan vi införa ett bundet eget kapital (riskbufferten) som exakt motsvarar storleken på fonden.